Om Facebook inte bara sätter stopp för sånt som går emot amerikansk moral, utan också sånt som användarna upplever som negativt, vilken typ av filter sätter Facebook då upp i informationsspridningen?
En återkommande diskussion om Facebook handlar om vad som är tillåtet och vad som tas bort från det sociala nätverket.
Igår råkade jag för första gången på länge ta några kliv åt det otillåtna hållet. Jag tänkte att inlägget jag skrev om hur Inoreader kan användas för att hålla koll på både Facebook-sidor och Twitter-konton borde intressera rätt många. Efter att ha skrivet en kort puff till inlägget på min egen Facebook-sida valde jag därför att betala Facebook några kronor för att ge den extra spridning, som ett sponsrat inlägg. Det tog några minuter och sen fick jag ett mail om att annonsen var godkänd.
Det gick några minuter till och sen kom ett nytt mail. Om att annonsen inte var godkänd.
Jag klickade på länken som lät mig ta kontakt med Facebook och frågade varför.
Beskedet var att bilden jag använde, skärmdumpen från Inoreader, innehåller den välkända Facebook-tummen. Och att använda Facebooks grafiska profil på det sättet är inte godkänt på Facebook.
Jag blir lite frustrerad över förhållningssättet, men inser också att det finns en logik bakom resonemanget. För det första är det lätt att se hur det skulle gå att skapa en hel del problematiskt innehåll, som sprider skadlig kod och annat, och locka besökare genom att utnyttja Facebooks välkända grafik.
Och för det andra, och vilket viktigare när det gäller med vilken rätt Facebook fattar det här beslutet: Facebook är inte en offentlig plats där jag som användare kan förvänta mig att få agera hur jag vill.
I mitt fall ledde det till frustration, men inte så mycket mer.
I det fall som The Guardian skriver om idag är det direkt problematiskt.
Av den enkla anledningen att budskapet är för negativt. I en motivering till RNIB skriver Facebook:
We don’t accept language like ‘fear of losing your sight, losing your job?’ and the like. Instead, text must present realistic and accurate information in a neutral or positive way and should not have any direct attribution to people.
Reklamfilmen har redan 50000 visningar på Youtube. Vilket är många, men inte på något sätt fantastiskt många.
Problemet handlar om dominans. (Och jag vet att jag nu låter som en skiva som hakat upp sig). Facebook har byggt oerhört effektiva funktioner för informationsspridning, vilket är förklaringen till att nätverket har blivit en sån viktig plattform för bland annat nättidningar. Via länkar på Facebook kommer enorma mängder trafik.
I maj skrev jag om en artikel i Science som handlade om filterbubblan och i vilken utsträckning effekten faktiskt finns. Författarna (alla tre anställda på Facebook för övrigt) konstaterar att den existerar, men att egna val väger tyngre än algoritmerna.
Nyligen skrev Andreas Ekström om ett fall som påminner om den brittiska reklamfilmen, om hur Sydsvenskan hotades med att få sin Facebook-sida nedstängd om redaktionen publicerade fler bilder på bröst och hur Facebooks relation till världens mediehus är ett växande problem. Han konstaterar att det handlar om två värdegrunder som krockar.
Filmen om blindhet är dock något annat. Det handlar inte om värdegrund i första hand, utan om vad Facebook ska vara. En positiv plats dit man gärna återkommer. Av kommersiella skäl. Det är besökarnas ögon som Facebook säljer till annonsörerna.
Om Facebook inte bara sätter stopp för sånt som går emot amerikansk moral, utan också sånt som användarna upplever som negativt, vilken typ av filter sätter Facebook då upp i informationsspridningen?
Filmen kan du se här ovanför. Den är inte särskilt upplyftande, men jag tror att du tål den.